kriget

En liten kris-gris.
Jag fattar inte varför jag helt plötsligt har börjat tjafsa om hundar, barnvagnar och sommarstugor? Jag är ju bara 21 och har varken lust, inspiration eller vilja att skaffa mig något av det. Jag vill inte ha någonting. Jag vill ha allt och ingenting.
Jag har börjat ana ett litet krig i mig. Den flummiga konstnärssjälen som vill flaxa land och rike runt på jakt efter äventyr och inspiration, den lugna norrbottniska människan som mer än allt annat vill ha ett stabilt tak över huvudet och någon att luta sig mot. Just nu har den sistnämda greppat fröken flumm i ett slugt tumgrepp som tvingar henne att beställa biljetter till Luleå så fort som möjligt. Väl där kommer fröken bekväm tappa fokus och hips vips hitta sig själv i något eländigt nackgrepp som tvingar henne att resta vidare, utan plan eller ambition.
Det är sagan om mitt liv.

p.s
jag har nästan anställt en personlig tränare, en hokkyman som ska få mig gorillastark!