tågpoesi

Påfågeln sträckte ut sig i det gröna gräset och tände ännu ett tomtebloss. Jag hade köpt fel och trodde att det gick och röka skiten i hinken bakom huset. Den var det någon som hade ätit upp, konstigt nog. Men tiden gick o gick, allt de hade tänkt blev till pannkaka med socker på.

Johanna, Matilda och jag hade en övertrött poesitävling på väg hem från berlin.

Anteckningsbok

"Det här är wild kids, det STORA äventyret"

WILD KIDS!!jag kunde inte sluta. Klickade bara fram avsnitt efter svsnitt. Safaritjänst, "Bert Karlsson!", kompiskampen.. somnade i en gammal soffa i föreläsningssalen kl 05:?? och vaknade en timme senare, pulsade hem genom blöt påsksnö och sov 12 timmar. Drömde om wild kids. Nu är det morgonkväll och jag är förkyld och tillbaka på skolan igen för att ta vid där jag slutade. Snor och jag vill hem och sova igen. Men först måste jag se vilket lag som vinner, ska det bli lejonen eller björnarna som få åka till afrika och leta efter guldskatten. Jag hoppas nog på lejonen, de är starka och töntglada men har en bra sammanhållning, björnarna är lite mer de tuffa och sportiga. Det blir en spännande final... sista avsnittet. Det kommer bli så himla konstigt, jag vill verkligen inte att det ska sluta. Jag kommer sakna ni vet det här alla kompisar och liksom .. ja det känns som om allting tar slut nu man vill bara att äventyret ska fortsätta. Det kommer bli konstigt att inte få se på wild kids längre. Alltså jag har vant mig så mycket med det så det kommer kännas konstigt att umgås med människor som bor i civiliserade hus med toalett å tv å allt. Jag vet inte ens om jag kommer att att prata med dem de första veckorna. Jag har iaf haft askul här. Det kommer kännas väldigt tungt att stänga igen butiken liksom. Asså jag har aldrig varit med om ett sånt här äventyr alltså. Det jag kommer att sakna med livet i skogen det är att springa lös alltså, tjoa, tjimma, stoja, busa, upptäcka nya äventyr. alltså allt det här är så himla obeskrivligt så man kan inte beskriva hur det känns att lämna det här. Det var en den lyckligaste stunden på mitt liv.

Jag å Gerry har köpt virke idag.
(12 st gångjärn + 20 st vinklar + 40 st skruvar + 62,4 meter trä =?)

Det blev en förtrollande kväll, en sådan kväll när varje ord, varje litet utbytt förtroende tycktes uppenbara ett nytt band av sympati och gemensamma intressen.
De tyckte om hundar och tyckte illa om katter. Bägge två avskydde ostron och var förtjusta i rökt lax. De tyckte om Greta Garbo och tyckte illa om Katharine Hepburn. De tyckte inte om korpulenta damer och de beundrade riktigt kolsvart hår. De tyckte illa om mycket röda naglar, högljudda röster, bullersamma restauranger och negrer. De åkte heldre buss än tunnelbana.
Det föreföll nästan underbart att två människor kunde ha så likadan smak.

ur: Den flygade döden, Agatha Christie, 1935

+ tatueringar i äkta bläck - west coast + öl - dålig stämning + barhäng med johanna - fulla finnar i keps + mobiler = en bra kväll