Det blev en förtrollande kväll, en sådan kväll när varje ord, varje litet utbytt förtroende tycktes uppenbara ett nytt band av sympati och gemensamma intressen.
De tyckte om hundar och tyckte illa om katter. Bägge två avskydde ostron och var förtjusta i rökt lax. De tyckte om Greta Garbo och tyckte illa om Katharine Hepburn. De tyckte inte om korpulenta damer och de beundrade riktigt kolsvart hår. De tyckte illa om mycket röda naglar, högljudda röster, bullersamma restauranger och negrer. De åkte heldre buss än tunnelbana.
Det föreföll nästan underbart att två människor kunde ha så likadan smak.

ur: Den flygade döden, Agatha Christie, 1935