jag drömde en gång..

Jag drömde en gång att jag satt och skulle äta upp en pannkaka som var större än mig
Jag satt i rummet som fanns inne i huset där jag bodde som liten och i rummet som fanns inne i huset som jag bodde i som liten fanns ett bord, och på bordet stod en pannkaka.
Jag drömde att jag var fem och ett halvt år gammal eller 2907 dagar, så jag var mycket gammal.
Mamma och pappa ville att jag skulle äta upp pannkakan så att jag blev stor och stark. Jag drömde att de stack in sina stora huvuden och sina stora händer och pekade på mig vid matbordet.
"Lova nu att du äter upp pannkakan."
"Men pannkakan är alldeles för stor!"
"Nej mitt barn, det är du som är för liten. Men äter du upp pannkakan så blir du stor."
"Lika stor och stark som pappa."
"Nu går mamma och pappa en promenad."
"Men när vi kommer tillbaka ska det inte finnas en smula kvar på tallriken, annars är du ett riktigt rötägg!"
"Ett riktigt litet rötägg."
Och så gick mamma och pappa en promenad till stan och jag blev ensam kvar med pannkakan.
"Jag vill inte äta så jag blir stor och stark! Jag vill bli liten! Lika liten som mitt pekfinger, då skulle jag kunna gå omkring i pannkakan och ingen skulle hitta mig!"
Då hörde jag en röst i pannkakan:
"Staffan! Är du ensam?"
Det bor någon i pannkakan..

ur: "Vilse i pannkakan" av Staffan Westerberg